Från medicin till massövervakning

Förra veckan publicerade forskare vid MIT och Microsoft en artikel i databasen arXiv där de beskriver ett AI-system som kan avgöra vilken puls och andningsrytm en person har, utifrån videobilder av personens ansikte. De möjliga medicinska tillämpningarna är intressanta: icke-invasiva mätmetoder som inte kräver elektroder förenklar för både patienter och vårdpersonal, och systemet verkar perfekt lämpat för användning av den yrkesgrupp som utgör de senaste årens stora vårdnyhet: nätläkarna.

En intressant aspekt, dels på det här systemet och dels på många av de andra nya AI-tekniker som kommer, är att AI-system oftast kan användas för mer än ett syfte. Det sker just nu en snabb utveckling inom AI-styrda övervakningssystem, inte minst hos nätbokjätten Amazon, som ligger bakom ansiktsigenkänningssystemet Rekognition. Systemet kan spåra en persons rörelse med hjälp av övervakningskameror och används redan av amerikanska myndigheter.

Frestelsen att kombinera övervakningssystemen med system som mäter stressignaler som höjd puls kommer vara omöjlig att motstå för dem som sköter övervakningen – med förhoppningen om att sådana signaler kan användas för att identifiera brottslingar och terrorister innan de hinner begå några brott. Beroende på vem man frågar är det här antingen en enorm möjlighet att förbättra allmänhetens säkerhet eller ett oförsvarbart intrång i våra privatliv, som dessutom riskerar att kraftigt öka antalet gånger som oskyldiga tas in för extra säkerhetskontroller.

De flesta AI-tekniker är tveeggade svärd, och företag och forskare som utvecklar dem har ett ansvar att fundera över teknikens etiska aspekter. Kan vår AI användas för andra ändamål än de som vi själva tänkt oss? Kan den användas för att skada eller vilseleda andra? Väger fördelarna som tekniken kan ge upp riskerna? I samtal om den nya tekniken måste vi alltid ha med de här frågorna – och fler.